Mitt i natten tankar

Stressa sönder mig & fick på köpet en fruktansvärd dunkande huvudvärk halva dagen. Men nu är släktträffen över & tiden gick hur fort som helst. Har haft det riktigt trevligt & det var underbart att kunna stänga ute allt några timmar. Nu är det verklighet igen. Och jag fasar för morgondagen och dagen där på och veckan där på osv. Lelle har gått iväg här till en 25års fest några hus härifrån, jag har verkligen ingen ork.

Jag ska vara ärlig, stundtals har jag varit tveksam till denna flytten, stundtals har jag längtat efter att bo ihopa, ha allt samlat på samma ställe osv. Nu känns det inte alls bra, det kan vara för att jag har en pojkvän som visar noll intresse i att hjälpa mig och underlätta min flytt, mina saker får verkligen inte plats här han har skit överallt, så jag börjar med att rensa ut hans dåliga grejer innan jag kan få in några utav mina grejer och resten ställs undan. Det kan kännas dåligt kanske för att jag har så mycket att göra, att tänka på, det är 100% fysiskt & psykiskt i ett i ett i ett och jag orkar verkligen inte. Ibland känns det bara som vi glider längre ifrån varandra. Åh jag vet inte. Det blir bra igen. Kul om han vore här någon gång. Kan vara plugget som tär mycket. När ska jag hinna plugga? När ska jag hinna gå till biblioteket & låna den jävla boken? Herregud jag har inte ens hunnit hämta ut böckerna som jag beställde från internet än. Blä önskar att jag vore en struts och kunde stoppa huvudet i sanden, för visst är det dem som gör så? Eller?

Kanske, kanske kan jag få sova ordentligt inatt nu när jag grubblat av mig och skrivit ner mina tankar.