Nej tårarna var inte slut det märkte jag när jag hacka en lök.
Det är tur att man kan se vissa ljusglimtar i dessa stunder.
Men gud vad jag saknar dig gubben.
Satt mig ej tillgänglig nu i ett par dar, det går inte att jobba nu, sov knappt en blund inatt & så har jag det där jäkla personliga brevet som ska skrivas.
tisdag 27 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar